Bevisvärdering i brottmål

Beviskravet ställt utom rimligt tvivel styr hela bevisvärderingen. Det räcker inte att åklagarens version är mer sannolik än den tilltalades – det ska inte finnas rimliga alternativa förklaringar när materialet vägts samman.

Detta innebär att bevisvärderingen behöver arbeta explicit med alternativa hypoteser. Om en alternativ förklaring är rimlig och materialet inte kan utesluta den kan beviskravet inte anses uppfyllt.

Varje bevis värderas först för sig. Ett förhör, ett teknisk fynd, ett vittnesmål – vad bidrar det med, hur säkert är det, och vilken osäkerhet finns i det?

Därefter vägs bevisningen samman. Frågan är inte hur många bevis som finns utan hur mycket bevisning som faktiskt behövs för det som ska styrkas i det enskilda målet.

En vanlig fälla är att flera bevis som ytterst går tillbaka på samma uppgift räknas som självständiga. Om tre vittnen berättar om en händelse men samtliga bygger sin uppfattning på information från samma källa handlar det inte om tre oberoende bevis.

En annan är att förklaringsläget hos den tilltalade tillmäts betydelse på ett sätt som beviskravet inte tillåter. Frånvaron av en förklaring är inte bevis.

LexActa.Cloud spårar uppgifter till källan och bevisningen och visar vilka påståenden som bär upp gärningspåståendet. Verktyget markerar när samma uppgift återkommer via olika led och när slutsatser i förundersökningsprotokollet går längre än det underliggande materialet.

Resultatet är en strukturerad karta som juristen använder som utgångspunkt för sin egen bevisvärdering.